Säljer de din själ för pengar?

Vi har pressfrihet i landet. Vi har också yttrande- och tankefrihet.
Tankefrihet är i mitt tycke kärnan i friheterna. Sina tankar och känslor kan man i väldigt liten utsträckning själv kontrollera och därmed skall man inte ställas till svars för dessa.

Yttrandefriheten har gränser, dels juridiska som styrs av lagar men även moraliska som jag sätter upp för mig själv. Vilken moral jag väljer att leva efter beror i stor utsträckning på den kulturella kontext jag vistas i. Min moral måste vara kompatibel med min omgivning för att jag skall fungera socialt.

Pressfriheten är viktig för att vi skall kunna föra en offentlig debatt. En debatt som är nödvändig för att vårt samhälle skall utvecklas. Vi har rätten att yttra oss ostraffat och anonymt via våra media om det finns en ansvarig utgivare som väljer att publicera våra uttryck.

Vi har utifrån ovanstående ett ganska bra stöd för de demokratiska friheterna i Sverige.

Men det händer saker...

Pressen och media förändras och förflyttas i stor utsträckning till internet. Papperstidningarna blir tunnare och färre. Radio o. TV:s traditionella distribution via etern minskar i betydelse. Vad man hörde på, såg eller läste var en privatsak även om grannarna ev. visste vilken politisk färg ens dagstidning hade.

Internet tenderar nu att bli den primära distributionskanalen för mediaföretag inkl. public service. Med distribution via internet kommer också en detaljerad spårbarhet av vad jag tar del av. Denna spårbarhet har under ganska lång tid används av stora internetaktörer som Google och Facebook för att kartlägga våra intressen.
Information har sedan används för att skapa och sälja personligt riktad reklam till oss.
Samma aktörer börjar också skräddarsy det de visar oss i form av anpassade söksvar m.m. Detta beskrevs nyligen av Sam Sundberg på Svenska Dagbladets Under strecket om Filterbubblan.

Många mediaföretag är nu på väg in i denna värld, att skaffa en tydligare bild av sina läsare/tittare för att i första han säkra sin finansiering. Men... Det innebär också att man kartlägger vad man är intresserad att ta del av. De sparar och analyserar denna information och får förmodligen en ganska bra bild av mina intressen men även väldigt personliga preferenser. D.v.s. de skapar något av åsiktsregister. Internetbokhandeln Amazon har m.h.a. av e-boksläsaren Kindle skapat möjlighet att i detalj ta del av våra läsvanor. Vad vi läser, när vi läser, hur fort vi läser o.s.v. levereras åter till Amazon för analys.

Känner någon till mycket om mig och dessutom har möjligt att forma och anpassa delar av den information jag tar del av kan denne också på ett riktat sätt påverka mina tankar. Det bekymrar mig!
...

Jag önskar att Public Service-företagen (SR/SVT) inte ägnar sig åt eller kommer att ägna sig åt den här typen av kartläggning och jag skulle uppskatta om de offentligt klargjorde sin inställning till detta.
Jag hoppas också de tidningar jag betalar prenumeration till respekterar mig som kund och inte säljer min själ för pengar!

Seriösa medieföretag bör inte bara vara rädda om sina källor och stå för källskyddet. Även läsare och tittares anonymitet och integritet måste skyddas. Görs inte det så kommer det att slå mot vitaliteten i den offentliga debatten och även förtroende för media.