2020-04-15

"Vi såg det inte komma" - om pandemi, ansvar och det kollektiva minnet

"Vi såg det inte komma" -- Ett citat om pandemin som jag hört från flera beslutsfattare de senaste veckorna. Jag tror att det är ärligt. De hade inte ens förutsättningar för att se.

För vem kunde förutspå en svår pandemin vars motsvarighet inte har funnits sedan spanska sjukan grasserade för 100 år sedan? Att en svår pandemi skulle komma i år med globala konsekvenser som vi ännu inte vet vidden av. 

Nu vill många hitta skyldiga till det som vi andra inte kunnat se eller förstått. Att man nu förväntat sig politiker som skulle förstått vad vi andra inte förstått. Politiker som dessutom under lång tid tillbaks haft förmågan att få oss förstå och få oss att avstå delar av vår tillväxt och välfärd till beredskap inför något okänt.

Ju längre sedan en kris drabbat oss ju osannolikare ser vi att det kunde hända nu och här. Välfärden och vården har utvecklats rejält sedan spanska sjukan. Detta har känts som en garant för att vi inte haft något att frukta.
De som ifrågasatt denna kollektiva trygghet i att inget ont kan hända oss har ofta avvisats som domedagsprofeter.

När krig och kriser har passerats så är det ofta lätt att politiskt motivera beredskap inför framtiden men ju mer fjärran det obehagliga minnet känts ju svårare är det att motivera fortsatt beredskap. Varför avstå möjligheter, tillväxt och framgång nu för att förbereda oss på något som kanske inte kommer att hända. I vår strävan efter att få det "bättre" väljer vi inte eftertänksamma politiker. Snarast vill vi som kollektiv och väljare ha "allt nu". Det har resulterat i att vi mer och mer lånar av framtiden och förväntad framtida tillväxt. Vi optimerar verksamheter m.h.a. "just in time" och "new public management", inga resurser skall vara vilande. Den vårdkapacitet vi skulle behöva nu vid pandemin var redan överutnyttjad innan. Vi har lånat av framtiden genom att bränna ut personal inom vården och andra branscher. Vi lånar också av framtiden genom överutnyttjande av naturresurser och att låta klimatet bli mer och mer människoovänligt.

Kan vi då peka ut politiker som skyldiga till detta. Troligen inte. Det är snarast vi som på grund av gemensam historielöshet och kanske strävan efter "allt nu" som försatt oss i detta läge.

Det vi behöver är att se framåt. Vi behöver välja kompetenta och bildade politiker som kan förse oss med en vision om en god framtid som vi är beredda på att medverka till. Önskvärt är att dessa politiker tar hjälp av vetenskapen och då också historiker som kan visa på hur man nått framgång eller misslyckats efter tidigare större kriser. Att inte ta vara på historisk kunskap är att ta en allt för stor kollektiv risk.

Så det kanske inte finns några som kan avkrävas ansvar mer än vi själva och vår kollektiva oförmåga att lära av vår historia och att minnas. Glöm inte det som händer nu och se till att kommande generationer får del av dina erfarenheter!