2021-01-18

Kan naturlagar uppfattas som en konspiration?

Eller hur konsekvenserna av en naturlag snabbt har förändrats.


Det gäller kolcykeln som sammanfattningsvis kan beskrivas som att när växter förbränns eller förmultnar så skapas koldioxid samt när växter växer upp så omvandlas koldioxid och ljus m.h.a. fotosyntes till biomassa (kolhydrater) och syre. Detta är något vi redan i grundskolan fått lära oss. Detta är också den grund som funnits för att se biobränsle som förnybart och som klimatneutralt. Att kolcykeln återställer balansen på inom 1 till 100 år beroende på vilka växter det rör sig om. Snabbt för vallväxter som i allmänhet växer upp och skördas inom ett år till barrskog som i Sverige kan ta upp till 100 år innan balansen är återställd. Vallväxter har alltså en kort kolcykel och kan då ses som i princip ett neutralt biobränsle. Tyvärr så är dessa växter viktiga som föda och därmed tveksamma som bränslen. Vi har skogsråvaror som kan fungera som eller konverteras till biobränslen. Här kommer dock problemen. Vi behöver kraftigt minska koldioxidutsläppen under de 10-15 närmaste åren för att rädda klimatet, en insikt är ganska ny. Men…  här faller teorin om klimatneutralitet. 

Fäller man en tall och gör bränsle av den som sedan förbränns så innebär det ett omedelbart utsläpp av koldioxid. Planterar man en ny tall så kommer inte den nya att neutralisera den förbrända koldioxid förrän lång bortom de 10-15 år inom vilka vi måste få ner utsläppen.

Men stora delar av miljörörelsen, politiker från höger till vänster och även industrin tror på att biobränsle är en snabb lösning på omställningen till ett klimatneutralt samhälle?
Är det då en konspirationsteori att med kolcykeln som grund påstå att biobränsle från skogsråvara bidrar till att försena klimatomställningen i stället för att bidra till den? 

Skulle det vara en konspiration att ifrågasätta en etablerad sanning p.g.a. snabbt ändrade förutsättningar för denna sanning?

2021-01-16

Om Trump, sociala medier, censur, arkiv och historierevision

När detta skrivs har USA:s avgående president Donald Trump några dagar kvar på sitt förordnande.

Flertalet sociala medieföretag har med hänvisning till sina användarvillkor stängt av Trump som användare. Dessa beslut är nu omdiskuterade, om det kan betraktas som censur eller avtalsbrott. I den här texten tar jag inte ställning till detta. Känns som det är en mindre fråga jämfört med andra komplikationer som avstängningarna och avpublicering medför. Jag fokuserar här främst på Twitter, övriga tjänster har jag inte tillräcklig kunskap om hur deras avstängning fungerar.

Twitter & Trump.
Twitter stängde efter varning Donald Trumps twitterkonto @realDonaldTrump vilket medförde att Trump inte kunde skicka ytterligare tweets från detta konto. Resultat av ett medvetet beslut av Twitter.
Men även tillgången till hans tidigare tweets och hans interaktion med andra användare stängdes samtidigt av. Detta medför flera konsekvenser.

Historiken är inte längre tillgänglig från källan. Detta är vid första påseende en historierevision i realtid av en typ som beskrevs i George Orwells roman ”1984” där historien skrivs om på daglig basis. Just här, med Trumps tweets, är det inte riktigt så illa, de har arkiverats på flera ställen av olika organisationer och intressen. Men arkiven har svårt att spara den helhet som finns i Twitters databaser. Även om Trumps tweets finns tillgängliga i tidsordning så tappar man information om retweets, svar och kommenterande tweets. Man tappar greppet om dess hela sammanhang och därmed också dess påverkan på historien.
Ytterligare en komplikation med de arkiv eller databaser som som laddat ner kopior av tweetsen är deras förmåga att bevisa att de överensstämmer med originalen, Att inte data har förstörts eller medvetet förändrats för att kunna förändra historieskrivning eller förstöra bevis som ev. skall hanteras i domstol. Det kan finnas mäktiga intressen för att just förändra historieskrivningen runt Donald Trump.

Sammanfattningsvis så innebär privata medieföretags avpublicering av tidigare offentliggjort och publicerat material ett hinder för historieforskning och rättskipning vilket därför borde betraktas som en form av historierevision. Dessutom ett hinder för oss att nu och i framtiden förstå vår nuvarande samtidshistoria.