2021-01-18

Kan naturlagar uppfattas som en konspiration?

Eller hur konsekvenserna av en naturlag snabbt har förändrats.


Det gäller kolcykeln som sammanfattningsvis kan beskrivas som att när växter förbränns eller förmultnar så skapas koldioxid samt när växter växer upp så omvandlas koldioxid och ljus m.h.a. fotosyntes till biomassa (kolhydrater) och syre. Detta är något vi redan i grundskolan fått lära oss. Detta är också den grund som funnits för att se biobränsle som förnybart och som klimatneutralt. Att kolcykeln återställer balansen på inom 1 till 100 år beroende på vilka växter det rör sig om. Snabbt för vallväxter som i allmänhet växer upp och skördas inom ett år till barrskog som i Sverige kan ta upp till 100 år innan balansen är återställd. Vallväxter har alltså en kort kolcykel och kan då ses som i princip ett neutralt biobränsle. Tyvärr så är dessa växter viktiga som föda och därmed tveksamma som bränslen. Vi har skogsråvaror som kan fungera som eller konverteras till biobränslen. Här kommer dock problemen. Vi behöver kraftigt minska koldioxidutsläppen under de 10-15 närmaste åren för att rädda klimatet, en insikt är ganska ny. Men…  här faller teorin om klimatneutralitet. 

Fäller man en tall och gör bränsle av den som sedan förbränns så innebär det ett omedelbart utsläpp av koldioxid. Planterar man en ny tall så kommer inte den nya att neutralisera den förbrända koldioxid förrän lång bortom de 10-15 år inom vilka vi måste få ner utsläppen.

Men stora delar av miljörörelsen, politiker från höger till vänster och även industrin tror på att biobränsle är en snabb lösning på omställningen till ett klimatneutralt samhälle?
Är det då en konspirationsteori att med kolcykeln som grund påstå att biobränsle från skogsråvara bidrar till att försena klimatomställningen i stället för att bidra till den? 

Skulle det vara en konspiration att ifrågasätta en etablerad sanning p.g.a. snabbt ändrade förutsättningar för denna sanning?

2021-01-16

Om Trump, sociala medier, censur, arkiv och historierevision

När detta skrivs har USA:s avgående president Donald Trump några dagar kvar på sitt förordnande.

Flertalet sociala medieföretag har med hänvisning till sina användarvillkor stängt av Trump som användare. Dessa beslut är nu omdiskuterade, om det kan betraktas som censur eller avtalsbrott. I den här texten tar jag inte ställning till detta. Känns som det är en mindre fråga jämfört med andra komplikationer som avstängningarna och avpublicering medför. Jag fokuserar här främst på Twitter, övriga tjänster har jag inte tillräcklig kunskap om hur deras avstängning fungerar.

Twitter & Trump.
Twitter stängde efter varning Donald Trumps twitterkonto @realDonaldTrump vilket medförde att Trump inte kunde skicka ytterligare tweets från detta konto. Resultat av ett medvetet beslut av Twitter.
Men även tillgången till hans tidigare tweets och hans interaktion med andra användare stängdes samtidigt av. Detta medför flera konsekvenser.

Historiken är inte längre tillgänglig från källan. Detta är vid första påseende en historierevision i realtid av en typ som beskrevs i George Orwells roman ”1984” där historien skrivs om på daglig basis. Just här, med Trumps tweets, är det inte riktigt så illa, de har arkiverats på flera ställen av olika organisationer och intressen. Men arkiven har svårt att spara den helhet som finns i Twitters databaser. Även om Trumps tweets finns tillgängliga i tidsordning så tappar man information om retweets, svar och kommenterande tweets. Man tappar greppet om dess hela sammanhang och därmed också dess påverkan på historien.
Ytterligare en komplikation med de arkiv eller databaser som som laddat ner kopior av tweetsen är deras förmåga att bevisa att de överensstämmer med originalen, Att inte data har förstörts eller medvetet förändrats för att kunna förändra historieskrivning eller förstöra bevis som ev. skall hanteras i domstol. Det kan finnas mäktiga intressen för att just förändra historieskrivningen runt Donald Trump.

Sammanfattningsvis så innebär privata medieföretags avpublicering av tidigare offentliggjort och publicerat material ett hinder för historieforskning och rättskipning vilket därför borde betraktas som en form av historierevision. Dessutom ett hinder för oss att nu och i framtiden förstå vår nuvarande samtidshistoria. 

2020-04-15

"Vi såg det inte komma" - om pandemi, ansvar och det kollektiva minnet

"Vi såg det inte komma" -- Ett citat om pandemin som jag hört från flera beslutsfattare de senaste veckorna. Jag tror att det är ärligt. De hade inte ens förutsättningar för att se.

För vem kunde förutspå en svår pandemin vars motsvarighet inte har funnits sedan spanska sjukan grasserade för 100 år sedan? Att en svår pandemi skulle komma i år med globala konsekvenser som vi ännu inte vet vidden av. 

Nu vill många hitta skyldiga till det som vi andra inte kunnat se eller förstått. Att man nu förväntat sig politiker som skulle förstått vad vi andra inte förstått. Politiker som dessutom under lång tid tillbaks haft förmågan att få oss förstå och få oss att avstå delar av vår tillväxt och välfärd till beredskap inför något okänt.

Ju längre sedan en kris drabbat oss ju osannolikare ser vi att det kunde hända nu och här. Välfärden och vården har utvecklats rejält sedan spanska sjukan. Detta har känts som en garant för att vi inte haft något att frukta.
De som ifrågasatt denna kollektiva trygghet i att inget ont kan hända oss har ofta avvisats som domedagsprofeter.

När krig och kriser har passerats så är det ofta lätt att politiskt motivera beredskap inför framtiden men ju mer fjärran det obehagliga minnet känts ju svårare är det att motivera fortsatt beredskap. Varför avstå möjligheter, tillväxt och framgång nu för att förbereda oss på något som kanske inte kommer att hända. I vår strävan efter att få det "bättre" väljer vi inte eftertänksamma politiker. Snarast vill vi som kollektiv och väljare ha "allt nu". Det har resulterat i att vi mer och mer lånar av framtiden och förväntad framtida tillväxt. Vi optimerar verksamheter m.h.a. "just in time" och "new public management", inga resurser skall vara vilande. Den vårdkapacitet vi skulle behöva nu vid pandemin var redan överutnyttjad innan. Vi har lånat av framtiden genom att bränna ut personal inom vården och andra branscher. Vi lånar också av framtiden genom överutnyttjande av naturresurser och att låta klimatet bli mer och mer människoovänligt.

Kan vi då peka ut politiker som skyldiga till detta. Troligen inte. Det är snarast vi som på grund av gemensam historielöshet och kanske strävan efter "allt nu" som försatt oss i detta läge.

Det vi behöver är att se framåt. Vi behöver välja kompetenta och bildade politiker som kan förse oss med en vision om en god framtid som vi är beredda på att medverka till. Önskvärt är att dessa politiker tar hjälp av vetenskapen och då också historiker som kan visa på hur man nått framgång eller misslyckats efter tidigare större kriser. Att inte ta vara på historisk kunskap är att ta en allt för stor kollektiv risk.

Så det kanske inte finns några som kan avkrävas ansvar mer än vi själva och vår kollektiva oförmåga att lära av vår historia och att minnas. Glöm inte det som händer nu och se till att kommande generationer får del av dina erfarenheter!

2017-01-03

Visioner och etik inom vård-IT

Sveriges kommuner och landsting (SKL) tillsammans med Socialstyrelsen tog under 2016 en vision för e-hälsa 2025 som sammanfattades i nedanstående text.

År 2025 ska Sverige vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet. 

Man ställer inte bara upp hälsomål utan anvisar även medlet för att nå detta mål. Ja till och med medlet, digitalisering blir målet i sig och som ses viktigare än individen. Men har medlet i sig bara fördelar eller finns det mer som bör vägas in, eventuella nackdelar med att så tydligt peka på hur.
Mycket av visionerna kan kopplas till begreppet det “det goda samhället” som alltid vill oss väl och där vi behandlas på ett jämställt och likvärdigt sätt.
Vi har lagstiftning som garanterar oss att information som vi låter samhället samla in om oss i form av personuppgifter och information om vår hälsa i patientjournaler inte missbrukas. Men efterlevnaden av lagen brister. Gamla, felaktigt designade, journalsystem klarar inte fullt ut att skydda informationen för läckage.

De nya vårdsystemen som det finns visioner om kommer att kunna lagra mycket mer information om oss, analyser av informationen kan göras i bakgrund, t.ex. upptäcka om man har dolda sjukdomar, kanske ärftliga. Detta ställer nya krav på etik i vården och olika typer av forskning men även kommersiella intressen kommer att vilja ta del av informationen. De tekniska möjligheterna att “spärra” information kommer förmodligen att vara bättre men inte vara 100%. Läckage av information från “säkra” datasystem är ett ökande problem vilket tydligt visat sig på senare tid då mycket centrala och viktiga system hos stater har blivit “hackade.

Men hur länge räcker “det goda samhället”? Kan vi lita på att det består under vårt återstående liv? Vi ser nu hur världen förändras snabbt. Kommer framtidens makthavare vara goda mot de svaga. Kommer ev. upptäckt av en dold sjukdom eller “dåliga egenskaper” hos oss resultera i erbjudande om vård i tid eller kommer vi prickas som oönskade? Det är viktiga frågor att tänka över innan vi låter oss kartläggas och registrerats i centrala databaser. Det kanske är då bättre att lagring sker decentraliserat hos vårdgivare på ett sätt som gör det svårt att kartlägga oss på “distans”.

Det kanske är dags att stoppa en del visioner för att behålla vår integritet även om det i genomsnitt skulle ge oss ett par månader kortare liv p.g.a sämre information till vården?

2017-01-01

Om filterbubblor och faktaresistens

Denna text kommer att motsäga sig själv då den antyder krav på textkvalitet och belägg för påståenden. Detta är bara tankegods som inte underbyggs av fakta.

---
Idag översköljs vi av texter där ursprung, kvalitet och “sanning” oftast är okända, vi kan tro att den kommer från trovärdig källa, vi kan tro att den som skrivit har ett gott uppsåt och har jobbat för att beskriva en underbyggd sanning. Men vi vet väldigt sällan om så är fallet. Verkar texten beskriva något som jag själv upplever så har jag lättare att ta till mig texten och tro att den är sann. Tid att verkligen granska och ifrågasätta finns sällan. Det är enklare att ta den till sig utan eftertanke.

På 1900-talet var text som nådde många mottagare tillförlitligare. Texten passerade oftast en redaktör som ställde krav på kvalitet och att den var i linje med utgivarens övergripande intresse. Först därefter kom dem i tryck och spreds till, ofta betalande, mottagare. Det var då också lätt att veta vem som stod bakom det som spreds.

Agitation med syfte att påverka eller förändra samhället och rådande strukturer var tidigare ofta hänvisad till muntlig framställning i tal eller debatter. Avsändaren till budskapet var då tydligt för de närvarande, en talare måste tro på det denne förmedlar för att själv bli trodd.
I det lilla formatet, med upp till något 10-tal åhörare så fick man räkna med att bli emotsagd och bli tvungen att förklara eller kanske bli tvungen att ta tillbaka sina yttrande. I större grupper och med karismatisk talare kan dock de mest absurda budskap gå fram, få spridning och uppfattas som sanningar. Masspsykosen möjligheter har då tagits tillvara.

Men agitatorers texter fick sällan någon större spridning innan de hade tillräckligt mycket makt bakom sig. Stenciler och tryckta texter från “underjordiska” tryckerier cirkulerade men spridning och upplagornas storlek blev då begränsad.

Faktaresistens
Idag finns texter i mängd där den okritiske kan finna stöd för sin egen uppfattning. Masspsykosen som kunde uppstå ett stort forum med likasinnade har decentraliserats till hemmen och de slutna rummen. Man kan över tid bygga upp en kraftigt verklighetsfrånvänd omvärldsbild utan att bli ifrågasatt och utan att omgivningen upptäcker det. När dessa åsiktseremiter känner att tiden är mogen kan saker hända som av merparten av omvärlden betraktas som ett tecken på vansinne. De kan dras till och öppet stödja “ledare” som betraktas som galna och därmed ofarliga. När flera likasinnade gör detsamma uppstår lätt en lavineffekt under omvärldens förundran. Någon av de i det tysta verklighetsfrånvända kan också se sig själv som en utvald ledare eller i varje fall någon som måste göra “grovjobbet” för att ställa världen till rätta. Då kan hemska saker hända...

“Filterbubblor”
I den mängd texter och information som hela tiden skapas har de sociala medierna blivit en sorteringscentral eller filter för att välja ut vad som vi läser. Hur detta görs är fördolt men urvalet har klart förmågan att påverka våra åsikter och vår omvärldsbild, den s.k. filterbubblan.
En allmänt accepterad uppfattning om de “filter” och algoritmer som gör urvalet är att de dels påverkas av annonsörers önskemål samt att presentera det som liknar vad vi tidigare sökt eller läst med syfte att hålla oss kvar. Värderingar av korrektheten i det vi presenteras görs nog sällan även om flera sociala medier uttalat sig om att de vill undertrycka falsk information. Det senare är i sig en risk, en risk i att vi inte vet hur saker bedöms som falska eller sanna samt att de övergripande intressena inte är kända. Att vi får en censur som bara släpper fram mainstream i rädslan för att sprida “osanningar”.

2016-07-20

Web of trust "är den grund varpå samhället vilar"

"Web of trust" har för mig varit ett fackbegrepp inom kryptologin där man går i god för andras identitet. Kan några jag litar på säga att någon är den som den utger sig att vara kan jag vara ganska säker på att så är fallet.
Jag har i rubriken också använt ett citat från Tage Danielssons "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" men bytt ut "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och" mot "Web of trust"

Vad menar jag då med rubriken?
- Samhälle och mänsklig interaktion bygger på nät av tillit. Utan tillit rasar det. Vi måste lita till att ledare inklusive politiker, banker, företag, stater lever upp till de löften och åtagande de gett. På mikronivå vet vi att det kan ta lång tid att bygga upp en vänskap som bygger på förtroende och tillit men att den kan raseras på ett ögonblick om fel ord eller signaler ges. Tillit är bräckligt och i ett större sammanhang kan det betraktas som ett instabilt system. Kan man inte lita på andra hamnar man lätt i en egoistisk bubbla. Överlevnadsstrategin gör människan ond.

I slutet på förra seklet var tilliten på macronivå på topp. Kalla kriget var över, EU var framgångsrikt. Ekonomin utvecklades. Vi kunde koncentrera våra resurser till nyttig och utvecklande verksamhet.  Detta var ett synsätt som smittade. Vi kunde lita på varandra, "web of trust" var starkt. En del säger att vi blev fredsskadade.

Men alla omfattades inte, egoism och gruppegoism fick nya uttryck i form av terrorism. Oväntade och oförutsedda saker hände som vi hade svårt att hantera. Ledare tog oöverlagda beslut och tummade på det förtroende vi gett dem. Många kände sig lurade och bytte tillit mot egoism. Detta har nu spritt sig till ledare som nyttjar sina underordnade i egna syften i stället för att göra världen bättre. Vi ser demokratiskt valda missnöjespolitiker som utvecklas till despoter och diktatorsaspiranter.

Men en värld full av mäktiga egoister är instabil och farlig. Tyvärr verkar vi oåterkalleligen vara på väg i denna riktning. Egoisten försöker förstå omvärlden på egen hand, litar sällan till andras råd och bedömningar. Egoisten kan på egen hand ta farliga beslut beroende på avsaknad tillit till andra, en del av dessa beslut kan drabba oss alla hårt.

Vad kan vi då göra för att motverka denna utveckling?
- Börja på mikronivå. Se till att du är en person som går att lita på, håll vad du lovar, lova inget du inte kan hålla. Var hederlig (svårt;)! Svik inte! Bilda dig i vår historia!
Om många tar till sig detta förhållningssätt så kan nätet av tillit åter stärkas och egoisterna marginaliseras.

2015-11-15

Från Statskyrkan till övervakningssamhället eller hur samhället åter vill ta makten över våra tankar.

Makt är att ha kontroll över människor. Makt kan vara legal, den kan vara utsedd i demokratiska former för att ge ett fungerande samhälle där vi kan känna oss trygga. Men makt kan också vara förtryckande där de eller den som nått makten missbrukar den. Makt har utövats genom "piska och morot", hot om våld för de som inte inordnar sig, förmåner för de som visar sig lojala. Men för att säkra makten behövs ytterligare ett medel. Kontroll över tankar.

Statsmakten har för sin stabilitet behovet av att känna och känna till sina medborgare. Ett viktigt steg för Sverige för att nå detta var införande av statskyrka 1536. Kungen tog då makten över kyrkan och det blev ett redskap för decentraliserad maktutövning. Senare fick kyrkan ansvaret folkbokföring som underlättade beskattning och uttagning av soldater till militärtjänst. Men staten fick med kyrkan också  en möjlighet att övervaka sina medborgare och även påverka deras tankar på ett sätt som återkommit i och med övervakningssamhället. Obligatoriska husförhör infördes vilket gav prästerna möjlighet att identifiera församlingsmedlemmar/medborgare som kunde utgöra ett hot mot samhället. Men med kyrkan fick också staten en möjlighet att ta kontroll över medborgarnas tankar. Präster förkunnande om den allestädes närvarande och allvetande guden som såg alla synder och onda tankar som man skulle få sona i helvetet. Detta skapade människor med äkta eller falsk fromhet men även mycket ångest över sina tankar och rädslan för helvetet.

Men kyrkans, och därmed statens inflytande över människors tankar började minska i början på förra seklet. Arbetarrörelsen tog alltmer över den ideologiska skolningen av medborgare, fackföreningsrörelsen var stark och Socialdemokraterna var det statsbärande partiet som önskade en politisk stabilitet. Efter 1945 började Socialdemokraterna via fackföreningars arbetsplatsombud kartlägga åsikter (främst kommunistiska) på arbetsplatser. Med tiden ledde detta till en statlig aktivitet genom att Försvarsstaben skapade "Grupp B" som tog över kartläggningen. "Grupp B" reinkarnerades senare till "IB". "Grupp B" var också med arbetsplatsombuden en källa till information till Säkerhetspolisen (SÄPO).
1973 avslöjades IB-affären vilket gjorde att informationsflödet från arbetsplatsombuden ströps. SÄPO var tvungen att hitta nya vägar till information. Men inrikespolitiskt var Sverige då ganska stabilt. Det primära hotet mot vår säkerhet var externt. Kalla kriget pågick och resurserna koncentrerades på detta. Vi fick en period av intellektuell frihet i landet.

Men sedan kom 11 september 2001. Kriget mot terrorism började, paranoian bredde ut sig bland makthavare. Människor måste övervakas noga. USA införde sin "Patriot Act" vilket tog bort många rättigheter som tidigare ansetts självklara. Hur omfattande inskränkningarna har blivit har vi uppmärksammats på av Edward Snowden.

Men i paranoians tecken vill också svenska regeringen nu, med hänvisning trygghet och säkerhet, införa ökad övervakning och inskränkta rättigheter.
Men i samband med det återupprättar man sannolikt den självcensur och tankekontroll som statskyrkan lyckades med.
Vill regeringen det? Vill vi det?