Om Trump, sociala medier, censur, arkiv och historierevision

När detta skrivs har USA:s avgående president Donald Trump några dagar kvar på sitt förordnande.

Flertalet sociala medieföretag har med hänvisning till sina användarvillkor stängt av Trump som användare. Dessa beslut är nu omdiskuterade, om det kan betraktas som censur eller avtalsbrott. I den här texten tar jag inte ställning till detta. Känns som det är en mindre fråga jämfört med andra komplikationer som avstängningarna och avpublicering medför. Jag fokuserar här främst på Twitter, övriga tjänster har jag inte tillräcklig kunskap om hur deras avstängning fungerar.

Twitter & Trump.
Twitter stängde efter varning Donald Trumps twitterkonto @realDonaldTrump vilket medförde att Trump inte kunde skicka ytterligare tweets från detta konto. Resultat av ett medvetet beslut av Twitter.
Men även tillgången till hans tidigare tweets och hans interaktion med andra användare stängdes samtidigt av. Detta medför flera konsekvenser.

Historiken är inte längre tillgänglig från källan. Detta är vid första påseende en historierevision i realtid av en typ som beskrevs i George Orwells roman ”1984” där historien skrivs om på daglig basis. Just här, med Trumps tweets, är det inte riktigt så illa, de har arkiverats på flera ställen av olika organisationer och intressen. Men arkiven har svårt att spara den helhet som finns i Twitters databaser. Även om Trumps tweets finns tillgängliga i tidsordning så tappar man information om retweets, svar och kommenterande tweets. Man tappar greppet om dess hela sammanhang och därmed också dess påverkan på historien.
Ytterligare en komplikation med de arkiv eller databaser som som laddat ner kopior av tweetsen är deras förmåga att bevisa att de överensstämmer med originalen, Att inte data har förstörts eller medvetet förändrats för att kunna förändra historieskrivning eller förstöra bevis som ev. skall hanteras i domstol. Det kan finnas mäktiga intressen för att just förändra historieskrivningen runt Donald Trump.

Sammanfattningsvis så innebär privata medieföretags avpublicering av tidigare offentliggjort och publicerat material ett hinder för historieforskning och rättskipning vilket därför borde betraktas som en form av historierevision. Dessutom ett hinder för oss att nu och i framtiden förstå vår nuvarande samtidshistoria.