2015-11-15

Från Statskyrkan till övervakningssamhället eller hur samhället åter vill ta makten över våra tankar.

Makt är att ha kontroll över människor. Makt kan vara legal, den kan vara utsedd i demokratiska former för att ge ett fungerande samhälle där vi kan känna oss trygga. Men makt kan också vara förtryckande där de eller den som nått makten missbrukar den. Makt har utövats genom "piska och morot", hot om våld för de som inte inordnar sig, förmåner för de som visar sig lojala. Men för att säkra makten behövs ytterligare ett medel. Kontroll över tankar.

Statsmakten har för sin stabilitet behovet av att känna och känna till sina medborgare. Ett viktigt steg för Sverige för att nå detta var införande av statskyrka 1536. Kungen tog då makten över kyrkan och det blev ett redskap för decentraliserad maktutövning. Senare fick kyrkan ansvaret folkbokföring som underlättade beskattning och uttagning av soldater till militärtjänst. Men staten fick med kyrkan också  en möjlighet att övervaka sina medborgare och även påverka deras tankar på ett sätt som återkommit i och med övervakningssamhället. Obligatoriska husförhör infördes vilket gav prästerna möjlighet att identifiera församlingsmedlemmar/medborgare som kunde utgöra ett hot mot samhället. Men med kyrkan fick också staten en möjlighet att ta kontroll över medborgarnas tankar. Präster förkunnande om den allestädes närvarande och allvetande guden som såg alla synder och onda tankar som man skulle få sona i helvetet. Detta skapade människor med äkta eller falsk fromhet men även mycket ångest över sina tankar och rädslan för helvetet.

Men kyrkans, och därmed statens inflytande över människors tankar började minska i början på förra seklet. Arbetarrörelsen tog alltmer över den ideologiska skolningen av medborgare, fackföreningsrörelsen var stark och Socialdemokraterna var det statsbärande partiet som önskade en politisk stabilitet. Efter 1945 började Socialdemokraterna via fackföreningars arbetsplatsombud kartlägga åsikter (främst kommunistiska) på arbetsplatser. Med tiden ledde detta till en statlig aktivitet genom att Försvarsstaben skapade "Grupp B" som tog över kartläggningen. "Grupp B" reinkarnerades senare till "IB". "Grupp B" var också med arbetsplatsombuden en källa till information till Säkerhetspolisen (SÄPO).
1973 avslöjades IB-affären vilket gjorde att informationsflödet från arbetsplatsombuden ströps. SÄPO var tvungen att hitta nya vägar till information. Men inrikespolitiskt var Sverige då ganska stabilt. Det primära hotet mot vår säkerhet var externt. Kalla kriget pågick och resurserna koncentrerades på detta. Vi fick en period av intellektuell frihet i landet.

Men sedan kom 11 september 2001. Kriget mot terrorism började, paranoian bredde ut sig bland makthavare. Människor måste övervakas noga. USA införde sin "Patriot Act" vilket tog bort många rättigheter som tidigare ansetts självklara. Hur omfattande inskränkningarna har blivit har vi uppmärksammats på av Edward Snowden.

Men i paranoians tecken vill också svenska regeringen nu, med hänvisning trygghet och säkerhet, införa ökad övervakning och inskränkta rättigheter.
Men i samband med det återupprättar man sannolikt den självcensur och tankekontroll som statskyrkan lyckades med.
Vill regeringen det? Vill vi det?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar