Direktdemokrati och säkerhetspolitik?

Jag har hamnat i en diskussion om direktdemokrati med folkomröstningar. I det här specifika fallet gäller det Nato-medlemskap och vår säkerhetspolitik.

Argumenten för är att denna fråga är för viktig att lämna till politker, det är bättre om vi informerar oss och förankrar resultatet i en folkomröstning.

Jag är mycket tveksam till dessa argument, kanske för att jag under många år jobbat med informationssäkerhet. Mina argument mot som följer:

Inom informationssäkerhet pratar vi om integrity (riktighet) i formen av att informationen är skyddad mot ändring. Men… det förutsätter att man vet källan till informationen och att man har anledning att känna förtroende för denna. Utan en obruten kontrollerbar kedja från den trovärdiga källan till mottagare kan man inte lita på informationen. Tänk ”viskleken”.

Så hur mycket av den information som sköljer över oss dagligen är tillförlitlig? Hur mycket av informationen är medvetet onyanserad eller falsk?

Stater har säkerhetstjänster vars jobb är att bevaka omvärlden och just sila ut information som man kan knyta till en verifierbar källa som sedan den politiska ledningen i landet har att agera på. Även här kan falsk information slinka igenom men är ett under av riktighet jämfört med det informationsbrus vi normalt lever i.

Så bor vi i en (representativ) demokrati bör vi lita på ledningen som har ett bättre beslutsunderlag i säkerhetsfrågor än vad vi övriga har.

Hur Facebook, Microsoft, Amazon m.f. kan bidra till stabilitet i det svenska elnätet.

Jag skrev för några dagar sedan ett blogginlägg med rubriken "Nyttan av fortsatt utbyggnad av vindkraft kommer förmodligen att blåsa bort." där jag konstaterade att fortsatt utbyggnad av vindkraft blir svår att tillgodogöra sig. Orsaken till detta ser jag i stor utsträckning beror på att den reglerkraft som behöver finns tillgänglig när vinden är för svag för att ge en stabil och säker leverans av el i landet. Till en del kan detta kompenseras med olika former av energilager men det är svårt att bygga sådana med tillräcklig kapacitet, planerna för vindkraftsutbyggnad är lång större. Ett annat sätt att reglera tillgången är att uppmuntra elanvändare att undvika att använda el när vindkraftverken levererar dåligt. Ett rörligt elpris är då ett incitament för att anpassa förbrukningen. Men merparten av elanvändarna har svårt att vara så flexibla, företag och arbetsplatser har ofta svårt att anpassa sin verksamhet och arbetstider för att kunna vara flexibel i sin förbrukning. 

Men det finns lösningar som förbättrar möjligheterna på sikt, ny elkrävande industri som Cementas koldioxidfria cementproduktion och järnsvampverken i norr som skall producera koldioxidfritt järn kommer i huvudsak att bygga på vindkraft där reglerkraft inte behövs, man kommer att internt lagra energi i form av vätgas för utjämning av tillgången på vindkraft.

Men vi har också förbrukare vars teknik skulle kunna ställa om sin förbrukning mycket snabbt så att vi inte behöver så mycket (dyr) reglerkraft som i huvudsak består av vattenkraft. Det är de datorhallar som t.ex. Facebook, Microsoft och Amazon etablerat i Sverige. Dess förbrukning är hög. Utan att nämna några siffror så uppskattas dessa i dag ha en förbrukning som motsvarar en kärnkraftreaktor och att förbrukningen väntas flerdubblas till år 2045 (källa: Svenskt näringslivs rapport - Högre elanvändning år 2045, Sidan 6 )

Dessa datorhallar öppnar möjligheter att nyttja tillkommande vindkraft effektivt och vara en regulator för detta.

Hur?
De stora företagen har liknande hallar utspridda över kontinenterna har flexibel, de är ständigt uppkopplade och redundanta så att om en datorhall skulle bli utan el eller internetanslutning så tar andra datorhallar i nätet omgående över databehandlingen tills felet är åtgärdat. Det behövs inte speciellt mycket investeringar för att utnyttja denna flexibilitet, det gäller bara att motivera berörda företag att dra ner sin lokala produktion när effektbrist råder och flytta över driften till andra hallar. Motivationen kan vara planekonomisk, att stifta lagar där de måste rätta sig efter eltillgången alternativt marknadsekonomisk där ett marginalpris utan subventioner vid varje tillfälle får fullt genomslag. Om marknadspriset hamnar på t.ex. 2 kr/kWh och tekniken tillåter så väljer nog hallägaren att flytta sin produktion till länder och platser som för tillfället har ett lägre elpris. Till skillnad från att bygga ut elnät för att få elen dit den behövs så är det lätt för hallägarna att flytta data snabbt via befintligt fibernät till platser där elen är billig.
(det är möjligt att hallägarna redan idag optimerar sin verksamhet för att hålla nere elkostnaderna men det är i så fall inte känt för mig och tycks inte heller vara en möjlighet som Svenska Kraftnät utnyttjar).Forskning för att hitta hur man löser ovanstående pågår och svenska Vattenfall är engagerat i pilotinstallationer, se: Vattenfalls "Energy Plaza" . 

Nyttan av fortsatt utbyggnad av vindkraft kommer förmodligen att blåsa bort.

En betraktelse över Sveriges energimix.

Hypotes: Ju större del av svensk elproduktion som kommer från oplanerbara källor som sol och vind så kommer tillgänglig el från dessa vid goda förhållanden för vind och solsken inte kunna utnyttjas. Orsak är att möjlig energilagring och planerbar konsumtion är allt för liten. När efterfrågan understiger den produktionskapacitet som finns för tillfället måste vi låta viden blåsa förbi. Intentionen att dubbla produktionen av vindkraft kommer att innebära att nyttjandegraden av vindkraften kommer att sjunka och investeringarna blir mindre lönsamma. 

Vi pratar om reglerkraft i elnäten, källor som snabbt kan anpassas till behov och efterfrågan för stunden som vattenkraftverk och värmekraftverk som bygger på förbränning av kol, olja, gas, biobränsle eller sopor. I Sverige är vattenkraften den dominerande reglerkraften som dessutom är klimatneutral. Flertalet länder i Europa han inte samma tillgång till vattenkraft och har därför ett större beroende av värmekraftverk som i sin produktion släpper ut koldioxid. I dag är maximal effekt man kan ta från vindkraft (vid maximalt gynnsam vind) och effekt från vattenkraft i samma storleksordning. Resultatet är att när vindkraften levererar maximalt kan i princip vattenkraften kan regleras ner till nära noll och vatten i dammarna kan sparas tills vinden avtar. När det inte blåser alls så nyttjas vattenkraften tills förbrukningen är så hög att man måste kompensera med att koppla in värmekraft från t.ex. Karlshamnsverket eller import från t.ex. Polen och Tyskland till ett högt pris och höga koldioxidutsläpp. 

När vi idag ser planer på att fördubbla vindkraften i Sverige till en maxeffekt som kanske är dubbelt så hög som vad vattenkraften kan leverera så innebär det också att när vattenkraften regleras ner till noll så kommer det finnas en stor överproduktion av el som förmodligen inte kan säljas vilket gör att lönsamheten i ny vindkraft kommer att sjunka kraftigt om vi inte kan bygga upp mer reglerkraft. 

Till en del kan detta problem lösas genom att lagra energi men det saknas storskaliga lösningar som kan utjämna vädrets nyckfullhet över mer än ett fåtal timmars elproduktion. Teknik som finns för detta är pumpkraftverk (där man man har ett vattenkraftverk som producerar el när efterfrågan är stor och pumpar upp vatten till dammen när elen är billig). Storskalig pumpkraft skull behöva använda några av våra större sjöar för att kunna reglera vindkraften. Vätgaslagring är också aktuell, bl.a. för Cementas koldioxidfria cementproduktion och för de initiativ för koldioxidfri järnsvampsproduktion som planeras. Men även dessa initiativ är småskaliga och kostsamma.

Ytterligare ett sätt att ta vara på överproduktion av vindkraft är att (med priset) uppmuntra hushåll och företag att optimera sin användning av el. Att över dygnet lägga planerbar förbrukning när priset är lågt. Det kan gälla elvärme, varmvatten (t.ex. med större varmvattenberedare) tvätt, disk, laddning av elbilar eller lokal lagring av el i batterier eller värmemagasin. Detta är marginella åtgärder, de flesta industrier och datorhallar är beroende av kontinuerliga och säkra elleveranser.

Även om man gör det bästa av ovanstående ser jag att framtida vindkraftsutbyggnad kommer att få en lägre eller mycket lägre lönsamhet än hittillsvarande. Nyttan kommer att blåsa bort.

Jag har i ovanstående inte nämt kärnkraft då jag inte betraktar den som reglerkraft på minutnivå även om den är planerbar. Kärnkraften är idag basen för hushållens, kommuners och företags normalförbrukning inklusive de stora datacenters som etablerats i Sverige. Jag har också lämnat solenergin åt sidan då den representerar en ganska liten andel av den elproduktion som är ansluten till det nationella elnätet.

De problem med fortsatt utbyggnad av vindkraft medför är inte unika för Sverige, de länder som saknar vattenkraft behöver också reglerkraft vilket i huvudsak betyder värmeverk där förbränningen resulterar i stora utsläpp av koldioxid från i huvudsak fossila bränslen.

Så om det inte sker ett stort genombrott för energilagring i mycket stor skala samt en kraftig ökning av elförbrukares flexibilitet så är nog vindkraften vid vägs ände i Sverige och stora delar av Europa. 

Vi måste anpassa oss till den nivå på elproduktion och elförbrukning som vi har tillgänglig idag tills ny, planerbar elkraft finns tillgänglig, lite mer vattenkraft (finns inte så många älvar att bygga i) och kärnkraft. Bioenergi ger inget tillskott utan att koldioxiden i atmosfären ökar.   

#el #regelerkraft #vindkraft #klimatanpassning

Kan naturlagar uppfattas som en konspiration?

Eller hur konsekvenserna av en naturlag snabbt har förändrats.

Det gäller kolcykeln som sammanfattningsvis kan beskrivas som att när växter förbränns eller förmultnar så skapas koldioxid samt när växter växer upp så omvandlas koldioxid och ljus m.h.a. fotosyntes till biomassa (kolhydrater) och syre. Detta är något vi redan i grundskolan fått lära oss. Detta är också den grund som funnits för att se biobränsle som förnybart och som klimatneutralt. Att kolcykeln återställer balansen på inom 1 till 100 år beroende på vilka växter det rör sig om. Snabbt för vallväxter som i allmänhet växer upp och skördas inom ett år till barrskog som i Sverige kan ta upp till 100 år innan balansen är återställd. Vallväxter har alltså en kort kolcykel och kan då ses som i princip ett neutralt biobränsle. Tyvärr så är dessa växter viktiga som föda och därmed tveksamma som bränslen. Vi har skogsråvaror som kan fungera som eller konverteras till biobränslen. Här kommer dock problemen. Vi behöver kraftigt minska koldioxidutsläppen under de 10-15 närmaste åren för att rädda klimatet, en insikt är ganska ny. Men…  här faller teorin om klimatneutralitet. 

Fäller man en tall och gör bränsle av den som sedan förbränns så innebär det ett omedelbart utsläpp av koldioxid. Planterar man en ny tall så kommer inte den nya att neutralisera den förbrända koldioxid förrän lång bortom de 10-15 år inom vilka vi måste få ner utsläppen.

Men stora delar av miljörörelsen, politiker från höger till vänster och även industrin tror på att biobränsle är en snabb lösning på omställningen till ett klimatneutralt samhälle?
Är det då en konspirationsteori att med kolcykeln som grund påstå att biobränsle från skogsråvara bidrar till att försena klimatomställningen i stället för att bidra till den? 

Skulle det vara en konspiration att ifrågasätta en etablerad sanning p.g.a. snabbt ändrade förutsättningar för denna sanning?

Om Trump, sociala medier, censur, arkiv och historierevision

När detta skrivs har USA:s avgående president Donald Trump några dagar kvar på sitt förordnande.

Flertalet sociala medieföretag har med hänvisning till sina användarvillkor stängt av Trump som användare. Dessa beslut är nu omdiskuterade, om det kan betraktas som censur eller avtalsbrott. I den här texten tar jag inte ställning till detta. Känns som det är en mindre fråga jämfört med andra komplikationer som avstängningarna och avpublicering medför. Jag fokuserar här främst på Twitter, övriga tjänster har jag inte tillräcklig kunskap om hur deras avstängning fungerar.

Twitter & Trump.
Twitter stängde efter varning Donald Trumps twitterkonto @realDonaldTrump vilket medförde att Trump inte kunde skicka ytterligare tweets från detta konto. Resultat av ett medvetet beslut av Twitter.
Men även tillgången till hans tidigare tweets och hans interaktion med andra användare stängdes samtidigt av. Detta medför flera konsekvenser.

Historiken är inte längre tillgänglig från källan. Detta är vid första påseende en historierevision i realtid av en typ som beskrevs i George Orwells roman ”1984” där historien skrivs om på daglig basis. Just här, med Trumps tweets, är det inte riktigt så illa, de har arkiverats på flera ställen av olika organisationer och intressen. Men arkiven har svårt att spara den helhet som finns i Twitters databaser. Även om Trumps tweets finns tillgängliga i tidsordning så tappar man information om retweets, svar och kommenterande tweets. Man tappar greppet om dess hela sammanhang och därmed också dess påverkan på historien.
Ytterligare en komplikation med de arkiv eller databaser som som laddat ner kopior av tweetsen är deras förmåga att bevisa att de överensstämmer med originalen, Att inte data har förstörts eller medvetet förändrats för att kunna förändra historieskrivning eller förstöra bevis som ev. skall hanteras i domstol. Det kan finnas mäktiga intressen för att just förändra historieskrivningen runt Donald Trump.

Sammanfattningsvis så innebär privata medieföretags avpublicering av tidigare offentliggjort och publicerat material ett hinder för historieforskning och rättskipning vilket därför borde betraktas som en form av historierevision. Dessutom ett hinder för oss att nu och i framtiden förstå vår nuvarande samtidshistoria. 

"Vi såg det inte komma" - om pandemi, ansvar och det kollektiva minnet

"Vi såg det inte komma" -- Ett citat om pandemin som jag hört från flera beslutsfattare de senaste veckorna. Jag tror att det är ärligt. De hade inte ens förutsättningar för att se.

För vem kunde förutspå en svår pandemin vars motsvarighet inte har funnits sedan spanska sjukan grasserade för 100 år sedan? Att en svår pandemi skulle komma i år med globala konsekvenser som vi ännu inte vet vidden av. 

Nu vill många hitta skyldiga till det som vi andra inte kunnat se eller förstått. Att man nu förväntat sig politiker som skulle förstått vad vi andra inte förstått. Politiker som dessutom under lång tid tillbaks haft förmågan att få oss förstå och få oss att avstå delar av vår tillväxt och välfärd till beredskap inför något okänt.

Ju längre sedan en kris drabbat oss ju osannolikare ser vi att det kunde hända nu och här. Välfärden och vården har utvecklats rejält sedan spanska sjukan. Detta har känts som en garant för att vi inte haft något att frukta.

De som ifrågasatt denna kollektiva trygghet i att inget ont kan hända oss har ofta avvisats som domedagsprofeter.

När krig och kriser har passerats så är det ofta lätt att politiskt motivera beredskap inför framtiden men ju mer fjärran det obehagliga minnet känts ju svårare är det att motivera fortsatt beredskap. Varför avstå möjligheter, tillväxt och framgång nu för att förbereda oss på något som kanske inte kommer att hända. I vår strävan efter att få det "bättre" väljer vi inte eftertänksamma politiker. Snarast vill vi som kollektiv och väljare ha "allt nu". Det har resulterat i att vi mer och mer lånar av framtiden och förväntad framtida tillväxt. Vi optimerar verksamheter m.h.a. "just in time" och "new public management", inga resurser skall vara vilande. Den vårdkapacitet vi skulle behöva nu vid pandemin var redan överutnyttjad innan. Vi har lånat av framtiden genom att bränna ut personal inom vården och andra branscher. Vi lånar också av framtiden genom överutnyttjande av naturresurser och att låta klimatet bli mer och mer människoovänligt.

Kan vi då peka ut politiker som skyldiga till detta. Troligen inte. Det är snarast vi som på grund av gemensam historielöshet och kanske strävan efter "allt nu" som försatt oss i detta läge.

Det vi behöver är att se framåt. Vi behöver välja kompetenta och bildade politiker som kan förse oss med en vision om en god framtid som vi är beredda på att medverka till. Önskvärt är att dessa politiker tar hjälp av vetenskapen och då också historiker som kan visa på hur man nått framgång eller misslyckats efter tidigare större kriser. Att inte ta vara på historisk kunskap är att ta en allt för stor kollektiv risk.

Så det kanske inte finns några som kan avkrävas ansvar mer än vi själva och vår kollektiva oförmåga att lära av vår historia och att minnas. Glöm inte det som händer nu och se till att kommande generationer får del av dina erfarenheter!

Visioner och etik inom vård-IT

Sveriges kommuner och landsting (SKL) tillsammans med Socialstyrelsen tog under 2016 en vision för e-hälsa 2025 som sammanfattades i nedanstående text.

År 2025 ska Sverige vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter i syfte att underlätta för människor att uppnå en god och jämlik hälsa och välfärd samt utveckla och stärka egna resurser för ökad självständighet och delaktighet i samhällslivet. 

Man ställer inte bara upp hälsomål utan anvisar även medlet för att nå detta mål. Ja till och med medlet, digitalisering blir målet i sig och som ses viktigare än individen. Men har medlet i sig bara fördelar eller finns det mer som bör vägas in, eventuella nackdelar med att så tydligt peka på hur.
Mycket av visionerna kan kopplas till begreppet det “det goda samhället” som alltid vill oss väl och där vi behandlas på ett jämställt och likvärdigt sätt.
Vi har lagstiftning som garanterar oss att information som vi låter samhället samla in om oss i form av personuppgifter och information om vår hälsa i patientjournaler inte missbrukas. Men efterlevnaden av lagen brister. Gamla, felaktigt designade, journalsystem klarar inte fullt ut att skydda informationen för läckage.

De nya vårdsystemen som det finns visioner om kommer att kunna lagra mycket mer information om oss, analyser av informationen kan göras i bakgrund, t.ex. upptäcka om man har dolda sjukdomar, kanske ärftliga. Detta ställer nya krav på etik i vården och olika typer av forskning men även kommersiella intressen kommer att vilja ta del av informationen. De tekniska möjligheterna att “spärra” information kommer förmodligen att vara bättre men inte vara 100%. Läckage av information från “säkra” datasystem är ett ökande problem vilket tydligt visat sig på senare tid då mycket centrala och viktiga system hos stater har blivit “hackade.

Men hur länge räcker “det goda samhället”? Kan vi lita på att det består under vårt återstående liv? Vi ser nu hur världen förändras snabbt. Kommer framtidens makthavare vara goda mot de svaga. Kommer ev. upptäckt av en dold sjukdom eller “dåliga egenskaper” hos oss resultera i erbjudande om vård i tid eller kommer vi prickas som oönskade? Det är viktiga frågor att tänka över innan vi låter oss kartläggas och registrerats i centrala databaser. Det kanske är då bättre att lagring sker decentraliserat hos vårdgivare på ett sätt som gör det svårt att kartlägga oss på “distans”.

Det kanske är dags att stoppa en del visioner för att behålla vår integritet även om det i genomsnitt skulle ge oss ett par månader kortare liv p.g.a sämre information till vården?

Om filterbubblor och faktaresistens

Denna text kommer att motsäga sig själv då den antyder krav på textkvalitet och belägg för påståenden. Detta är bara tankegods som inte underbyggs av fakta.

---
Idag översköljs vi av texter där ursprung, kvalitet och “sanning” oftast är okända, vi kan tro att den kommer från trovärdig källa, vi kan tro att den som skrivit har ett gott uppsåt och har jobbat för att beskriva en underbyggd sanning. Men vi vet väldigt sällan om så är fallet. Verkar texten beskriva något som jag själv upplever så har jag lättare att ta till mig texten och tro att den är sann. Tid att verkligen granska och ifrågasätta finns sällan. Det är enklare att ta den till sig utan eftertanke.

På 1900-talet var text som nådde många mottagare tillförlitligare. Texten passerade oftast en redaktör som ställde krav på kvalitet och att den var i linje med utgivarens övergripande intresse. Först därefter kom dem i tryck och spreds till, ofta betalande, mottagare. Det var då också lätt att veta vem som stod bakom det som spreds.

Agitation med syfte att påverka eller förändra samhället och rådande strukturer var tidigare ofta hänvisad till muntlig framställning i tal eller debatter. Avsändaren till budskapet var då tydligt för de närvarande, en talare måste tro på det denne förmedlar för att själv bli trodd.
I det lilla formatet, med upp till något 10-tal åhörare så fick man räkna med att bli emotsagd och bli tvungen att förklara eller kanske bli tvungen att ta tillbaka sina yttrande. I större grupper och med karismatisk talare kan dock de mest absurda budskap gå fram, få spridning och uppfattas som sanningar. Masspsykosen möjligheter har då tagits tillvara.

Men agitatorers texter fick sällan någon större spridning innan de hade tillräckligt mycket makt bakom sig. Stenciler och tryckta texter från “underjordiska” tryckerier cirkulerade men spridning och upplagornas storlek blev då begränsad.

Faktaresistens
Idag finns texter i mängd där den okritiske kan finna stöd för sin egen uppfattning. Masspsykosen som kunde uppstå ett stort forum med likasinnade har decentraliserats till hemmen och de slutna rummen. Man kan över tid bygga upp en kraftigt verklighetsfrånvänd omvärldsbild utan att bli ifrågasatt och utan att omgivningen upptäcker det. När dessa åsiktseremiter känner att tiden är mogen kan saker hända som av merparten av omvärlden betraktas som ett tecken på vansinne. De kan dras till och öppet stödja “ledare” som betraktas som galna och därmed ofarliga. När flera likasinnade gör detsamma uppstår lätt en lavineffekt under omvärldens förundran. Någon av de i det tysta verklighetsfrånvända kan också se sig själv som en utvald ledare eller i varje fall någon som måste göra “grovjobbet” för att ställa världen till rätta. Då kan hemska saker hända...

“Filterbubblor”
I den mängd texter och information som hela tiden skapas har de sociala medierna blivit en sorteringscentral eller filter för att välja ut vad som vi läser. Hur detta görs är fördolt men urvalet har klart förmågan att påverka våra åsikter och vår omvärldsbild, den s.k. filterbubblan.
En allmänt accepterad uppfattning om de “filter” och algoritmer som gör urvalet är att de dels påverkas av annonsörers önskemål samt att presentera det som liknar vad vi tidigare sökt eller läst med syfte att hålla oss kvar. Värderingar av korrektheten i det vi presenteras görs nog sällan även om flera sociala medier uttalat sig om att de vill undertrycka falsk information. Det senare är i sig en risk, en risk i att vi inte vet hur saker bedöms som falska eller sanna samt att de övergripande intressena inte är kända. Att vi får en censur som bara släpper fram mainstream i rädslan för att sprida “osanningar”.

Web of trust "är den grund varpå samhället vilar"

"Web of trust" har för mig varit ett fackbegrepp inom kryptologin där man går i god för andras identitet. Kan några jag litar på säga att någon är den som den utger sig att vara kan jag vara ganska säker på att så är fallet.
Jag har i rubriken också använt ett citat från Tage Danielssons "Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton" men bytt ut "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och" mot "Web of trust"

Vad menar jag då med rubriken?
- Samhälle och mänsklig interaktion bygger på nät av tillit. Utan tillit rasar det. Vi måste lita till att ledare inklusive politiker, banker, företag, stater lever upp till de löften och åtagande de gett. På mikronivå vet vi att det kan ta lång tid att bygga upp en vänskap som bygger på förtroende och tillit men att den kan raseras på ett ögonblick om fel ord eller signaler ges. Tillit är bräckligt och i ett större sammanhang kan det betraktas som ett instabilt system. Kan man inte lita på andra hamnar man lätt i en egoistisk bubbla. Överlevnadsstrategin gör människan ond.

I slutet på förra seklet var tilliten på macronivå på topp. Kalla kriget var över, EU var framgångsrikt. Ekonomin utvecklades. Vi kunde koncentrera våra resurser till nyttig och utvecklande verksamhet.  Detta var ett synsätt som smittade. Vi kunde lita på varandra, "web of trust" var starkt. En del säger att vi blev fredsskadade.

Men alla omfattades inte, egoism och gruppegoism fick nya uttryck i form av terrorism. Oväntade och oförutsedda saker hände som vi hade svårt att hantera. Ledare tog oöverlagda beslut och tummade på det förtroende vi gett dem. Många kände sig lurade och bytte tillit mot egoism. Detta har nu spritt sig till ledare som nyttjar sina underordnade i egna syften i stället för att göra världen bättre. Vi ser demokratiskt valda missnöjespolitiker som utvecklas till despoter och diktatorsaspiranter.

Men en värld full av mäktiga egoister är instabil och farlig. Tyvärr verkar vi oåterkalleligen vara på väg i denna riktning. Egoisten försöker förstå omvärlden på egen hand, litar sällan till andras råd och bedömningar. Egoisten kan på egen hand ta farliga beslut beroende på avsaknad tillit till andra, en del av dessa beslut kan drabba oss alla hårt.

Vad kan vi då göra för att motverka denna utveckling?
- Börja på mikronivå. Se till att du är en person som går att lita på, håll vad du lovar, lova inget du inte kan hålla. Var hederlig (svårt;)! Svik inte! Bilda dig i vår historia!
Om många tar till sig detta förhållningssätt så kan nätet av tillit åter stärkas och egoisterna marginaliseras.

Från Statskyrkan till övervakningssamhället eller hur samhället åter vill ta makten över våra tankar.

Makt är att ha kontroll över människor. Makt kan vara legal, den kan vara utsedd i demokratiska former för att ge ett fungerande samhälle där vi kan känna oss trygga. Men makt kan också vara förtryckande där de eller den som nått makten missbrukar den. Makt har utövats genom "piska och morot", hot om våld för de som inte inordnar sig, förmåner för de som visar sig lojala. Men för att säkra makten behövs ytterligare ett medel. Kontroll över tankar.

Statsmakten har för sin stabilitet behovet av att känna och känna till sina medborgare. Ett viktigt steg för Sverige för att nå detta var införande av statskyrka 1536. Kungen tog då makten över kyrkan och det blev ett redskap för decentraliserad maktutövning. Senare fick kyrkan ansvaret folkbokföring som underlättade beskattning och uttagning av soldater till militärtjänst. Men staten fick med kyrkan också  en möjlighet att övervaka sina medborgare och även påverka deras tankar på ett sätt som återkommit i och med övervakningssamhället. Obligatoriska husförhör infördes vilket gav prästerna möjlighet att identifiera församlingsmedlemmar/medborgare som kunde utgöra ett hot mot samhället. Men med kyrkan fick också staten en möjlighet att ta kontroll över medborgarnas tankar. Präster förkunnande om den allestädes närvarande och allvetande guden som såg alla synder och onda tankar som man skulle få sona i helvetet. Detta skapade människor med äkta eller falsk fromhet men även mycket ångest över sina tankar och rädslan för helvetet.

Men kyrkans, och därmed statens inflytande över människors tankar började minska i början på förra seklet. Arbetarrörelsen tog alltmer över den ideologiska skolningen av medborgare, fackföreningsrörelsen var stark och Socialdemokraterna var det statsbärande partiet som önskade en politisk stabilitet. Efter 1945 började Socialdemokraterna via fackföreningars arbetsplatsombud kartlägga åsikter (främst kommunistiska) på arbetsplatser. Med tiden ledde detta till en statlig aktivitet genom att Försvarsstaben skapade "Grupp B" som tog över kartläggningen. "Grupp B" reinkarnerades senare till "IB". "Grupp B" var också med arbetsplatsombuden en källa till information till Säkerhetspolisen (SÄPO).
1973 avslöjades IB-affären vilket gjorde att informationsflödet från arbetsplatsombuden ströps. SÄPO var tvungen att hitta nya vägar till information. Men inrikespolitiskt var Sverige då ganska stabilt. Det primära hotet mot vår säkerhet var externt. Kalla kriget pågick och resurserna koncentrerades på detta. Vi fick en period av intellektuell frihet i landet.

Men sedan kom 11 september 2001. Kriget mot terrorism började, paranoian bredde ut sig bland makthavare. Människor måste övervakas noga. USA införde sin "Patriot Act" vilket tog bort många rättigheter som tidigare ansetts självklara. Hur omfattande inskränkningarna har blivit har vi uppmärksammats på av Edward Snowden.

Men i paranoians tecken vill också svenska regeringen nu, med hänvisning trygghet och säkerhet, införa ökad övervakning och inskränkta rättigheter.
Men i samband med det återupprättar man sannolikt den självcensur och tankekontroll som statskyrkan lyckades med.
Vill regeringen det? Vill vi det?

Stoppa patientjournaler på nätet!

Drastisk rubrik men det är allvar.

Flera initiativ för att göra strikt personlig och kanske intim information från vårdens patientjournaler tillgängligt via internet har tagits där patienten själv skall kunna ta del. Bl.a. via vårdportalen 1177.se och Mina vårdkontakter erbjuder flera landsting och regioner sina innevånare att ta del av sina patientjournaler. Vidare pågår projektet "Hälsa för mig" på uppdrag av eHälsomyndigheten. I båda sammanhangen bedyras att man har "säkra" inloggningslösningar men detta garanterar inte att lösningen i sin helhet är säker.

Man kan tvärt om påstå att det inte finns webbplatser som över tid är säkra. Alla webbplatser har sårbarheter, oftast i mängd som möjliggör för en angripare att komma åt eller manipulera information på webbplatsen. Att en webbplats inte blivit blivit angripen betyder inte att den är osårbar, det är bara så att sårbarheterna har ännu inte upptäckts. Det pågår hela tiden en kapplöpning mellan programvaruutvecklare/leverantörer och de som med olika motiv vill hitta sårbarheter. Ibland får leverantörerna kännedom om sårbarheter och hinner skicka ut uppdateringar till användare, i bland kommer onda krafter över dem först och kan utnyttja dem under en tid för sina egna syften. Det finns gott om exempel där högprofilerade verksamheter med god säkerhetskultur fått objudna besök som ställt till svår skada. Exempel på detta är  Sony och  Pentagon. 

Svenska vårjournaler kanske inte är lika intressanta att komma åt som den informationen som stulits i de nämnda exemplen. Men enstaka eller mängder av journaluppgifter kan användas för utpressning eller för att misskreditera patienter/medborgare. Ett angrepp som blir känt skulle också underminera förtroendet för vårdgivaren. 

I företag som har en kommersiell verksamhet görs ofta riskanalyser där sannolikheten för en skada eller angrepp vägs mot den kostnad som skadan/angreppet kan förorsaka verksamheten och utifrån detta vidtas skyddsåtgärder.

Skulle patienters journalinformation läcka så vållar det inte speciellt stor ekonomisk skada för vårdgivaren men skadan för den enskilde kan vara oerhörd och inte möjlig att mäta i pengar. Det är helt enkel omöjligt att göra en rättvisande riskanalys i detta sammanhang. 

De initiativ att göra informationen tillgänglig bygger ofta på politikers eller tjänstemäns ambitioner att skapa nya moderna lösningar. Det har inte hörts några stora offentliga upprop om "journaler på nätet" och väldigt lite om samhällsnyttan. 

Så stoppa patientjournaler på nätet! 

Veckans dystopi

Den stora kollektiva oron i väst är för närvarande utvecklingen i Ryssland och IS framväxt. Det finns en osäkerhet i vartåt vi är på väg och vad som kommer att hända. Tidigare var kärnvapenmakterna som hade kontrollen över värden men det rådde en maktbalans så oroligheter och krig blev ganska begränsade. Reella maktcentra var lika med nationalstaterna, medborgarna hölls lugna med positiv utveckling alternativ repressiva metoder. Senaste decennierna har detta krakelerat, gränslös terrorism har utvecklas, ofta med religiösa förtecken.
Den tidigare dominerande vapenmakten har kompletterats med nya verktyg som ofta förutsätter internet. Både nationalstater och terrorgrupper jobbar nu med informationskrigföring där målet ofta är att sprida rykten och osäkerhet för att undergräva befintlig makt.
Ytterligare en metod som börjar utvecklas är IT-krigföring vars mål främst är att vara samhällsdestabiliserande och tillsammans med informationsoperationer minska behovet av kostnadskrävande vapenmakt för att ta makten ett samhälle eller nation.

Supermakterna förbereder sig för och kan redan vara aktiva med IT-krigsoperationer.
Men många fler har de kunskaper som behövs."Hackerattacker" blir mer och mer spekulativa. Sårbarheter som kan utnyttjas verkar vara outtömliga, "Everything Is Broken" kan vara en realitet.

Hackergrupper är idag begränsat stora och har olika inriktning, tidigare var nätvandalism dominerande, något som var besvärande men i huvudsak ganska ofarligt. Nu har fokus flyttats till olika former av ekonomisk brottslighet där målet är att berika sig själv. En ökad framgångsrik men inte speciellt organiserad verksamhet är vad "Anonymous" ägnar sig åt. Ofta följer Anonymous attacker på upprop om att utifrån politiska eller moraliska argument göra riktade angrepp mot ett angivet mål. De som känner sig manade gör då det dom kan, mer organisation behövs inte.

Men här kan man se gryende maktcentra i paritet med våra supermakter. Den som karismatiskt kan formulera en ideologi som appellerar till tillräckligt många "hackers" och "nättroll" kan förmodligen skapa en plattform som är kraftfullare än Putins...

Säljer de din själ för pengar?

Vi har pressfrihet i landet. Vi har också yttrande- och tankefrihet.
Tankefrihet är i mitt tycke kärnan i friheterna. Sina tankar och känslor kan man i väldigt liten utsträckning själv kontrollera och därmed skall man inte ställas till svars för dessa.

Yttrandefriheten har gränser, dels juridiska som styrs av lagar men även moraliska som jag sätter upp för mig själv. Vilken moral jag väljer att leva efter beror i stor utsträckning på den kulturella kontext jag vistas i. Min moral måste vara kompatibel med min omgivning för att jag skall fungera socialt.

Pressfriheten är viktig för att vi skall kunna föra en offentlig debatt. En debatt som är nödvändig för att vårt samhälle skall utvecklas. Vi har rätten att yttra oss ostraffat och anonymt via våra media om det finns en ansvarig utgivare som väljer att publicera våra uttryck.

Vi har utifrån ovanstående ett ganska bra stöd för de demokratiska friheterna i Sverige.

Men det händer saker...

Pressen och media förändras och förflyttas i stor utsträckning till internet. Papperstidningarna blir tunnare och färre. Radio o. TV:s traditionella distribution via etern minskar i betydelse. Vad man hörde på, såg eller läste var en privatsak även om grannarna ev. visste vilken politisk färg ens dagstidning hade.

Internet tenderar nu att bli den primära distributionskanalen för mediaföretag inkl. public service. Med distribution via internet kommer också en detaljerad spårbarhet av vad jag tar del av. Denna spårbarhet har under ganska lång tid används av stora internetaktörer som Google och Facebook för att kartlägga våra intressen.
Information har sedan används för att skapa och sälja personligt riktad reklam till oss.
Samma aktörer börjar också skräddarsy det de visar oss i form av anpassade söksvar m.m. Detta beskrevs nyligen av Sam Sundberg på Svenska Dagbladets Under strecket om Filterbubblan.

Många mediaföretag är nu på väg in i denna värld, att skaffa en tydligare bild av sina läsare/tittare för att i första han säkra sin finansiering. Men... Det innebär också att man kartlägger vad man är intresserad att ta del av. De sparar och analyserar denna information och får förmodligen en ganska bra bild av mina intressen men även väldigt personliga preferenser. D.v.s. de skapar något av åsiktsregister. Internetbokhandeln Amazon har m.h.a. av e-boksläsaren Kindle skapat möjlighet att i detalj ta del av våra läsvanor. Vad vi läser, när vi läser, hur fort vi läser o.s.v. levereras åter till Amazon för analys.

Känner någon till mycket om mig och dessutom har möjligt att forma och anpassa delar av den information jag tar del av kan denne också på ett riktat sätt påverka mina tankar. Det bekymrar mig!
...

Jag önskar att Public Service-företagen (SR/SVT) inte ägnar sig åt eller kommer att ägna sig åt den här typen av kartläggning och jag skulle uppskatta om de offentligt klargjorde sin inställning till detta.
Jag hoppas också de tidningar jag betalar prenumeration till respekterar mig som kund och inte säljer min själ för pengar!

Seriösa medieföretag bör inte bara vara rädda om sina källor och stå för källskyddet. Även läsare och tittares anonymitet och integritet måste skyddas. Görs inte det så kommer det att slå mot vitaliteten i den offentliga debatten och även förtroende för media.